Igår köpte jag för ovanlighetens skull en papperstidning. Det var Dagens Nyheter som lockade mest i tidningsstället vid Slussen och det var verkligen 15 kronor som var väl spenderade. Faktum var att både jag och DN fick ut maximalt av pengen. Jag fick nämligen till att börja en trevlig stund på tåget med allt från flyktiga artiklar till sportnyheter, men det som verkligen tog ett grepp om mig var två reportage om och från Israel och Palestina. När jag satt där och läste fick jag återigen bekräftelse för min åsikt att sådana reportage endast fungerar i tryckt form och med stora färgbilder som både illustrerar och tillför historien någonting. Jämför man dessa fyra helsidor med nätversionerna (60 år med staten Israel respektive Det är något krampaktigt över firandet), framstår de senare som i princip helt onödiga att ens publicera. I alla fall för min del. En total avsaknad av bildmaterial och massa text att scrolla sig genom är verkligen inte något för mig. Den senare artikeln illustrerades i papperstidningen av en jättebild på muren som dragist rakt över en skolgård med en förklarande text. Det var faktiskt tack vare denna bild som jag började läsa.
På så sätt fick DN verkligen ut någonting av mina 15 kronor. Just i detta ögonblick slog det mig nämligen att jag inom kort kommer börja helgprenumerera på DN i pappersform. Utan papper kommer jag nämligen aldrig att kunna eller vilja läsa sådana här längre reportage. Därför måste papperstidningen överleva åtminstone i ca 57 år till (räknar med att jag vid 89 års ålder antingen är blind eller för trött för att orka läsa överhuvudtaget).
Uppdaterat: Efter jag publicerade detta inlägg laddade jag om DN:s artiklar och såg då att viss bildmaterial fanns. Vet inte om de uppdaterade artikeln precis eller om något blev fel första gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar