-Jag känner mig skeptisk.

I morse lyssnade jag min vana trogen på lokalradions nyheter när jag bläddrade i morgontidningen och drack mitt morgonkaffe. Normalt brukar jag inte haja till men det gjorde jag idag. Ur högtalarna kom en stämma som berättade att det skulle vara en konferens om hållbar konsumtion i Uppsala i helgen. Detta i skuggan av de stora herrarna och damernas möte i New York. Inslaget lät ungefär så här:

– Det håller inte längre att vi konsumerar som vi gör. Jordens resurser är för begränsade. Det måste till en ändring.

Journalisten undrade då givetvis vad det rent konkret skulle betyda för oss konsumenter. Fanns det några exempel på konsumtionsbeteenden som borde ändras?
Det fanns det. Exempelvis håller det inte att vi åker långt bort på våra semestrar. Flygtimmarna till solstränderna är inte en hållbar konsumtion. Istället bör vi satsa på nära upplevelser. Utflykter i vår näromgivning, hotellnätter på hemmaplan, åka på retreat och där ha intressanta samtal var också bra . Vi lyssnare fick också tips om att lägga våra pengar på ett teaterabonnemang istället för en enstaka resa långt bort. Nästa fråga var också väntad: Finns det några goda exempel som fungerar nu?
Visserligen pågick det försök men nej det fanns det inte.

Om vi antar att framtiden blir som denna stämma siade. Hur skulle detta då se ut i ett mediebranschperspektiv? Skulle tidningar som Allt om resor och Vagabond börja skriva om kortresor istället för våra långväga drömresmål? Priser för sökord som hör ihop med retreat och hållbar konsumtion skulle stiga medan priserna för solsemestrar skulle gå åt andra hållet. Skulle tidningar och tidskrifters upplagor gå upp när människorna inte ägnade sig så mycket åt att konsumera utan förbereder sig för helgens intressanta samtal på det närliggande retreatet.

Det kanske inte är helt genomtänkt att säga det men jag känner mig skeptisk till en sådan värld. För många tror jag att de dagar vi tillbringar i en främmande omgivning är de dagar vi längtar mest till. Jag läser gärna välskrivna reportage om fjärran resmål och hittar hotell via sökmotorerna på nätet. Visserligen bor jag gärna på hotell även i närheten av där jag bor men jag vill inte avstå från resor lite längre bort. Carpe diem, quam minimum credula postero kanske någon latinkunnig då anklagar mig för. Och visst det är lättare att leva i nuet än att se framåt.

Kanske kommer vi alla till en punkt när vi inte längre har något alternativ till hållbar konsumtion och måste ta fram ransoneringskuponger när vi ska boka resor. Qui vivra verra som man säger i fjärran länder.